Motvind

Det har dröjt alltför länge innan jag tog mig iväg, men i lördags var det äntligen dags för årets första skidtur. Förutsättningarna var bästa tänkbara, härlig eftermiddagssol och någon enstaka minusgrad. Vinden var ytterst måttlig, i alla fall levde jag i den villfarelsen till en början. Jag valde spåret på älven, ett perfekt spår att dra igång de insomnade skidåkarmusklerna med. Jag startade från Kalixbron och tog sikte på Björknäs herrgård. Det gick till en början nästan osannolikt lätt. Glidet var perfekt och jag stakade på med imponerande fart. I alla fall jag själv var imponerad, ända tills jag mötte någon som gjort skidåkning till livsstil och som troligtvis matar 10 mil/vecka…
När jag vände uppe vid herrgården ändrades förutsättningarna, omedelbart blev jag varse om varför det gått så lätt dit upp. Helt plötsligt hade jag motvind, inte på något vis en försumbar motvind heller. Glidet var som bortblåst och varje meter blev en kamp. Plötsligt kändes Kalixbron väääldigt långt borta. När jag kämpade på där i vinden slog det mig, kanske att det är såhär förstagångsspinnarna känner sig!? I alla fall nästan såhär. Jag var tacksam att jag från spinningen fått en grundkondition som gjorde ansträngningen fullt hanterbar, jag slapp blodsmak i munnen och en puls som tangerade max, men ändå! Min teknik var långtifrån felfri, och jag var osäker på vilken nivå jag skulle lägga mig för att det skulle kännas bekvämt. Där i motvinden kändes det inte i närheten av att vara kul med skidåkning, trots den granna utsikten och en härlig vårsol i ryggen.
Om det är såhär många förstagångsspinnare känner har vi en stor pedagogisk uppgift när det gäller att vägleda dem rätt. Därmed inte sagt att vi inte varit medvetna om detta, men det här var en brännande påminnelse om hur det måste kännas, en känsla som vi som kör flera pass i veckan inte upplevt på spinningscykeln på mycket länge. Jag vågar påstå att vi på TC är så professionella att vi klarar det. Hade jag haft en måttligt pedagogisk person med mig som drivit på mig där i motvinden och piskat mig till en ansträngningsnivå jag inte behärskade är jag helt säker på att jag rituellt hade eldat upp skidorna när jag kom hem. Den här känslan från i lördags ska jag bevara och ta med mig in i spinningsalen nästa gång jag har ett lågpass, eller en nybörjare i salen. Kanske var det så att skidturen kommer vara en bra hjälp till att göra ett ännu bättre jobb med våra kära nykomlingar. Man lär sig något nytt nästan varje dag…

/Göran