Vår vardag består, en två veckors tid av ständig rörelse. Vi räknar steg och räknar steg. "Vad har du fått ihop tills nu. Hur mycket fick du på Spinningen?" m.m. m.m. De instruktörer som inte är med i tävlingen tittar lite bekymrat på oss. Någon vågar säga att vi är stegnördar eller påpeka det icke hälsosamma i vårt nuvarande levende. Det skrivs oroade inlägg på vårt forum. Det fnissas över vår "galenskap".
Och visst har den lilla mojäng som sitter runt vår hals fått oss att ändra personligheter. Vi tävlar mot de andra lagen, men vi gör det tillsammans. Vi i vårt team. Vi hjälps åt dit vi ska. Främst tävlar vi nog mot oss själva. "Vad kan jag göra idag. Var ligger min topp. Hur mycket orkar jag prestera. Hur långt kan jag gå?
Det är en kul grej, som är svår att förstå om man tittar på utifrån, men jag lovar, det ger så mycket mervärde.
Vi upplever enorma vyer under våra rundor. Några tappar vikt. Några får starkare ben. Vi får alla en mental kick. Vi blir solbrända och snygga!? Våran kondis förbättras oerhört. Våra hundar får massor av motion. Osv.
Jag ser på min mor och far som går varje morgon, i alla väder, en timme eller två. De är 71 resp 75 och är otroligt pigga och starka. De är formade i Korpenrörelsen, där motionen var en av grundpelarna. Självklart kombinerar de med annan träning. Ensidighet är, som ni vet, aldrig att föredra.
Och jovisst, vi i vårt lag, överkonsumerar just nu. Ur hälsosyn inte allt för gott. BP, Yoga o Torso ger inga steg och vi (jag) slirar därför på viktig styrketräning. Glädjesamt är att Aerobicen, Afron o Spinningen ger bra med steg och helt plötsligt får man nåt för de där otaliga stegen på köksgolvet under matlagningen. Då när det nyskapas koreografi. Tacksam för Aerobicsalen där jag sena kvällar dansat mig till en massa steg på min mätare.
Vi är lyckligt lottade. Vi som lever med träning i vår vardag. Förutom att vi har salarna och redskapen så är våra kroppar förberedda. Vi kan pressa lite xtra. Våra fötter, leder och muskler är vana att nötas på. Vi fixar det. Så vi har råd att vara lite galna under två veckors tid.
Jag finner en stor glädje i att möta och se alla promenerande människor med guppande mätare runt halsen. Det gör en mindre ensam i nördskapet!
Delar här en bild med er från tidig kvällsrunda /Kicki
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar