VÅGA!

Idag vill jag hylla alla modiga människor!

Alla ni som vågar prova på NYA saker. Ni som har modet att kliva ut från trygghetszonen och testa vingarna.

De berättelser som gör mest intryck på mig är de som handlar om människor som övervunnit sin rädsla. Som bekänner att de varit totalt skräckslagna men ÄNDÅ samlat mod och vågat göra det de föresatt sig. Det de måste eller det de drömt om. Vågat bryta upp. Testa nytt.

Jag gissar att det är människor som inte kommer att åldras bittra och eländiga. De slipper gå runt med tankarna "om jag ändå hade vågat...". Sådan vill jag vara!

För vissa människor verkar det så enkelt. De bara gör det! På vinst och förlust kastar de sig ut i det okända - friskt vågat hälften vunnet! Och vinner gör de ofta! Och när de inte vinner kan de skratta åt sina halsbrytande påhitt i efterhand (om de överlever vill säga).

För andra är det svårt. Det är tryggare att veta vad man har än vad man (kanske inte ens) får.

Det tar emot att ändra på sig - även om man innerst inne VILL göra det och inte tycker att det är bra som det är nu. Konstigt egentligen. Vi människor tycker om rutiner, ibland bara för rutinens egen skull. Vi reflekterar ofta knappt över om den är bra eller dålig. Rutiner skapar trygghetskänsla helt enkelt. Rutiner får oss att tro att vi står på fast mark. Att allt är bra.

Min mamma har ätit exakt samma sak till frukost varje dag sedan hon uppnått vuxen ålder.

Det är tragiskt och fascinerande på samma gång på något sätt.

Hur många gånger har jag inte stått där - precis innan det är dags att göra det där helt nya, okända och inte så lite skrämmande - och tänkt: VARFÖR utsätter jag mig för det här??? Jag vill åka hem och se på video istället (ja, eller nåt ditåt - känns det igen?)! Jag ÅNGRAR mig!

Sen gör jag det bara. Det finns sällan någon återvändo i det läget. Tur det. Jag hade med all säkerhet flytt hals över huvud om jag bara fått en chans.

Och sen - efteråt - när det väl är gjort: "Wow! Vad kul! Det var ju inte alls så farligt! Det HÄR ska jag göra fler gånger!"

Eller någon gång: "Jaha, det där gick ju inte så jättebra. Men nu har jag testat i alla fall!"

Och hur många gånger har jag inte fegat ur redan på förhand? I ett tidigt skede. Bara för att få stanna i den tråkiga men bekväma trygghetszonen. Sen har jag suttit därhemma i min trista och bekväma soffa och ångrat mig litegrann. Ibland ganska mycket.

Tänk om vi människor i allmänhet skulle våga lite mer. Våga göra det där som känns lockande, läskigt och otryggt på samma gång.

Våga säga ifrån när någon blir illa behandlad. Våga berömma. Våga prova dansa. Våga prata inför folk. Våga klättra upp för den där branta klippan och kika ut över världen. Våga bryta upp från ett dåligt förhållande. Våga prova på nya träningsformer. Våga visa sig vara liten och ledsen ibland. Våga hoppa fallskärm och våga ta kontakt med nya människor från främmande länder.

Vilken värld vi skulle kunna skapa!

Och glöm inte:

"Det är lätt att vara modig om man inte är rädd."

Trevlig helg på er!