Lyssna inte på kroppen!

Titt som tätt när jag går på gruppträningspass så säger instruktören saker som "lyssna på kroppen" och "känn efter hur det känns".
Jag vet inte det jag.

Jag har ägnat större delen av mitt liv åt träning, matcher och att hålla prestationsförmågan på topp, och den slutsats JAG har kommit fram till är ju den rakt motsatta:
Lyssna INTE på kroppen!

För det är ju när det bränner, svider och smärtar, när ångesten kommer ringlandes som en kall orm med sitt giftgap någonstans i mellangärdestrakten (visst är det fantastiskt kul med träning?), det är då man ska försöka tänka på något HELT annat och hålla ut en liten, liten stund till!
Det är när man totalt ignorerar kroppens alla signaler, att varenda fiber i kroppen skriker "SLUTA FÖR GUDS SKULL!!", som man flyttar gränserna framåt och utvecklas. Det är då man blir lite starkare än förra gången, lite snabbare, lite smidigare..

Och mentalt lite tuffare?
Och känslan efteråt lite skönare?
Att gå från ett träningspass där utmaningen fanns men du valde att inte anta den, DET är ingen skön känsla! Att känna att du har massor med krafter kvar för att du gick på halvfart..?

Jag har mycket svårt att tro att segraren i årets vasalopp lyssnade det minsta på sin kropps egentliga signaler de sista 5 kilometrarna innan målgång.
Och inte är det kroppens välmående som står i fokus när t ex Tomas Holmström tar smäll efter smäll framför hockeykassen och charkar in mål på mål i NHL.
Fråga Carolina Kluft hur mycket hon stannade upp och lät kroppen tala innan och under det avslutande 800 m-loppet i OS sjukamp..

Går inte mental träning väldigt ofta ut på att få själen att ta kommando över kroppen och få den att göra saker den egentligen inte vill?

Det är klart, är man trött och nertränad ska man ta det lugnt och VILA, för återhämtningen är kanske den viktigaste delen av allt i effektiv träning.
Och kvalité behöver absolut inte utesluta återhämtningspass med lägre intensitet, men handen på hjärtat nu;
Hur många av oss tränar SÅ ofta och SÅ mycket att vi är i behov av att hålla oss på låg nivå när vi väl tränar?
Jag vet att vi alla har olika mening och mål med vår träning och har därför kommit fram till följande slutsats:

Fortsätt lyssna på kroppen. Men bara ibland. Och inte så himla noga.

//Moa